Barn med engagerade pappor utvecklar bättre språk, färre beteendeproblem och starkare emotionell självreglering. Trots detta riktas vårdens information och stöd oftast mot mamman, och pappans avgörande roll förbises. Möt Anna Sarkadi som bland annat forskar om pappans roll. 

Pappans roll i barnets liv har under de senaste decennierna fått allt större uppmärksamhet inom forskningen. Anna Sarkadi är professor i socialmedicin vid Uppsala universitet och medlem i forskargruppen CHAP, Child Health and Parenting. Hennes forskning fokuserar på föräldraskapets betydelse för barns hälsa och utveckling. Hon har genom sina studier belyst hur viktig pappans närvaro och engagemang är för barnets kognitiva och emotionella utveckling. Så pass viktigt att Sarkadi tycker att det är märkligt att det inte görs större satsningar för att inkludera papporna mer i föräldraskapet. 

Pappans påverkan på barns utveckling
Anna Sarkadi ser att det finns otroligt mycket att jobba med för de instanser som möter föräldrar till de minsta barnen. Forskning visar att pappans delaktighet påverkar barnets utveckling inom tre centrala områden. Språklig utveckling: Barn som har en engagerad pappa tenderar att ha en bättre språkutveckling. Pappor bidrar ofta med ett annat sätt att kommunicera, vilket berikar barnets språkliga förmågor. Adekvat stimulans: Genom lek och interaktion erbjuder pappor en unik form av stimulans. De utmanar ofta barnet på sätt som främjar problem- lösning och kreativt tänkande. Emotionell självreglering och minskade beteendeproblem: Barn med engagerade pappor utvecklar bättre förmåga att hantera känslor och stress. Detta leder till färre beteendproblem. 

Sambandet mellan pappainvolvering och kriminalitet
Med den ökande kriminaliteten bland barn och unga lyfts frågorna kring varför detta sker, vad får en tonåring att ansluta sig till den undre världen?
”Som jag nämnt så visar forskningen att bristande föräldrainvolvering, särskilt från pappans sida, kan leda till ökade risker för beteendeproblem och sociala svårigheter hos barn och ungdomar”, säger Sarkadi. Även om sambandet mellan frånvarande föräldrar och kriminalitet är komplext och påverkas av många faktorer som socioekonomiska förhållanden, utbildningsmöjligheter och samhällets stödstrukturer, anser Sarkadi att pappors engagemang är en viktig del i att minska dessa risker.  

Bristande representation och stöd för pappor inom vården
Trots den erkända betydelsen av pappans roll, pekar Sarkadis studier på att barnavårdscentraler (BVC) och föräldrastödsprogram ofta riktar sig mer till mammor. Material och information är i huvudsak utformade för mödrar, och det finns färre bilder och representation av pappor med barn. Affischer på mottagningar fokuserar ibland mer på negativa aspekter, såsom mäns våld mot kvinnor, snarare än att lyfta fram pappans positiva roll.
“Tilltalet är oerhört viktigt och måste förändras om papporna ska känna sig inbjudna på samma sätt som mammorna”, menar Sarkadi.
“Genom att explicit bjuda in pappor och inkludera dem i kommunikation och aktiviteter, ökar chansen att de deltar aktivt i barnets vård och utveckling. Det handlar självklart också om personalen på BVC och liknande institutioner. Genom att uppmuntra pappor att delta i besök och skapa möjligheter för dem att diskutera sitt föräldraskap och psykiska hälsa, kan man öka deras engagemang.” 
Vissa mottagningar har lyckats få upp till 100 procent av papporna att delta genom riktade insatser och välkomnande attityder.

Psykisk ohälsa hos pappor
Det är också viktigt att uppmärksamma att pappor, liksom mammor, kan drabbas av psykisk ohälsa såsom depression. Man räknar med att omkring 8-10 procent av alla pappor drabbas av det, efter att ha fått barn. Genom att inkludera pappor i vården kan man tidigt upptäcka och behandla dessa problem. Sarkadi nämner också att det behövs mer information om praktikaliteter, så som att man kan ta ut föräldrapenning för att följa med barnet till hälsoinsatser, som BVC. 

Ekonomiska och kulturella utmaningar
Ekonomin är ett viktigt kapitel. I vissa länder är pappans viktigaste roll att stå för inkomsterna, att se till att familjen har mat på bordet helt enkelt. Att förvänta sig att människor som kommer till Sverige per automatik ska anpassa sig till hur vi ser på föräldrarollen går inte, menar Sarkadi, här måste vi kunna mötas och kompromissa.
“Att vara en bra pappa ser olika ut i olika kulturer. Det går inte att försöka forma alla pappor efter en enda mall, som latte-hipster-pappan. Istället bör man uppskatta och stödja olika sätt att vara pappa, så länge relationen till barnet är varm och stöttande.”

Vikten av pappans delaktighet för barnets framtid
Pappans delaktighet är avgörande för barnets holistiska utveckling, det visar en i stort sett  enhällig forskning. Genom att erkänna och främja pappans roll kan vi bidra till förbättrad språkutveckling, emotionell självreglering och minskade beteendeproblem hos barn. Det är dock viktigt att betona att det biologiska bandet till barnet inte är det viktiga: det är vilken roll en pappa eller pappafigur spelar i barnets liv, visar forskningen. Verksamheter inom vård och omsorg behöver alltså aktivt inkludera pappor och anpassa sina miljöer och kommunikation för att vara mer välkomnande.

Med stöd från samhället och medvetenhet om kulturella skillnader kan vi tillsammans arbeta för att alla föräldrar ska känna sig viktiga och delaktiga i sina barns liv. Och trots de utmaningar som finns är Sarkadi optimistisk. Det finns en ökad öppenhet och förståelse för pappans betydelse i barnets liv. Lokala initiativ som de pappaträffar som Svenska med baby håller och utökade hembesök av BVC där man aktivt försöker inkludera pappor, visar lovande resultat. Det är också positivt att det numera ingår ett eget besök för den icke-födande föräldern vid BVC när barnet är fyra månader gammalt. Genom tidiga insatser och ett samhälle som värdesätter båda föräldrarnas roll, kan vi skapa bättre förutsättningar för framtida generationer.

“Alla föräldrar vill sina barns bästa, och genom att stötta både mammor och pappor kan vi skapa en starkare och mer inkluderande framtid för våra barn,” avslutar Sarkadi.

Läs hela rapporten اینجا