Jag trivs och börjar känna mig mer hemma här”, säger Olena med ett stort leende. ”Människorna i Sverige är så vänliga”. Olena Lymanska är en av alla ukrainare som kom till Sverige när kriget bröt ut för drygt två år sedan. Som ensamstående förstagångsmamma är det inte helt lätt att navigera i sitt nya hemland, men Olena känner ändå att hon börjar landa mer och mer och tycker verkligen om att bo här.

”Min dotter är 1 år och 4 månader gammal”, säger Olena med ett varmt leende. ”Planen är att hon ska börja förskolan när hon fyller två år. Just nu besöker vi Öppna förskolan flera gånger i veckan för att hjälpa henne att anpassa sig och leka med andra barn.”

Ibland smyger sig en känsla av ensamhet på. ”Det är tufft att vara ensamstående mamma i ett nytt land och inte ha någon att dela vardagssysslorna med”, säger Elena och lyfter upp sin dotter i knäet. “Jag får sällan chans att vara själv och göra något bara för mig. Jag saknar min familj, särskilt min mamma som inte kan komma och besöka mig nu. Hon tar hand om min gamla mormor i Ukraina.”

Men det är inte svårigheterna som definierar Olena. Hon är en som ser det positiva i saker och ting försöker ta varje tillfälle i akt att ta tillvara på de bra upplevelserna och de möjligheter som Sverige erbjuder. “Det finns mycket som jag tycker att Sverige är så bra på. Som till exempel hälsovården som jag blev erbjuden när jag födde min dotter, både innan och efteråt. Det hade jag aldrig klarat av själv. Ja, hela den stödjande samhällsstrukturen” Hon tar en paus och funderar innan hon fortsätter, “På arbetsplatserna ser jag en stor skillnad med Ukraina. I Sverige värnar chefer verkligen om sina medarbetares tid och respekterar deras familjeförhållanden, vilket gör att man kan skilja på arbetsliv och privatliv — det är några av många saker som jag verkligen uppskattar med Sverige”.

Under sin tid i Sverige har Olena nyttjat flera av de resurser och möjligheter som har erbjudits för att stötta henne.