Christina Hagner – Ett hjärta som klappar för förändring

Vissa människor lämnar avtryck som är större än andra. Christina Hagner är en sådan person. I fem års tid har hon ideellt lett vår styrelse som ordförande – med en drivkraft, ett engagemang och ett hjärta som är allt annat än vanligt. Att ge så mycket av sig själv för andra, utan ersättning, är både beundransvärt och inspirerande. Christina, vi vill rikta vårt varmaste tack till dig.

För er som ännu inte känner Christina bad vi henne svara på några snabba frågor:

Hallå Christina, hur blev du ordförande i Svenska med baby?

– Jag blev tillfrågad om att gå med i styrelsen i samband med att jag gick i pension. Ganska snart insåg jag att arbetet inte fungerade som det borde – så jag erbjöd mig att ta på mig rollen som ordförande.

Hur har de här fem åren varit? Någon särskild höjdpunkt du vill lyfta?

– När jag började fanns det mycket som saknades för att få organisationen att fungera ordentligt – bland annat en stark ekonomifunktion. Men steg för steg har vi byggt upp en stabilare grund. Finansiering har varit vår största utmaning under alla år, men ändå har vi vuxit och utvecklats. Från föräldraledighetsträffar till lördagsmöten för hela familjen. Sen kom pappagrupperna – som tilldelats Jämställdhetspriset – och det senaste initiativet: Tre generationer, där både småbarnsfamiljer och seniorer möts.

Vad är du mest stolt över som ordförande?

– Jag är stolt över helheten. Svenska med baby gör något viktigt – vi är en positiv kraft mot segregation och polarisering. Våra möten för barn och föräldrar bygger gemenskap och minskar risken för utanförskap och kriminalitet. Att ha varit med och möjliggjort detta känns stort.

Hur skulle din bästa vän beskriva dig?

– Som öppen, snäll och oftast glad.

Varför tycker du det är viktigt att engagera sig ideellt?

– För att vi tillsammans formar det samhälle vi vill leva i. Jag har varit ideellt engagerad sedan tonåren – det är en självklar del av mitt liv.

Vad har du arbetat med tidigare?

– Jag har en bakgrund som nyhetsjournalist. På 90-talet började jag på Rädda Barnen som redaktör för deras tidning, och blev kvar i 13 år i olika kommunikationsroller. De sista tio åren innan pensionen var jag kommunikationschef på Kvinna till Kvinna.