Det finns många goda skäl att stärka pappans roll som en närvarande och ansvarstagande part i familjen. Lina Stenberg, debattör och initiativtagare till Jämställdhetsinstitutet, berättar om hur kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden påverkas.

Att stärka pappans roll som en aktiv och närvarande del i familjen är avgörande, inte bara för barnens välmående utan också för att frigöra tid och utrymme för kvinnor möjligheter och utveckling på arbetsmarknaden. När pappor tar större ansvar för barnen och hemmet ökar mammors möjligheter på arbetsmarknaden, vilket i sin tur minskar den ekonomiska ojämställdheten mellan könen.

Enligt SCB arbetade 77 procent av männen och 72 procent av kvinnorna i Sverige under första kvartalet 2024. Orsakerna till att kvinnor arbetar mindre beror på ojämställda föräldraansvar, men också på en överrepresentation i otrygga anställningar och högre sjukskrivningstal.

Enligt LOs Jämställdhetsbarometer har endast 48 procent av arbetarkvinnorna tillsvidare-
anställningar på heltid, att jämföra med 74 procent av arbetarmännen. Den vanligaste orsaken till att kvinnor arbetar deltid är att de inte erbjuds heltidstjänster. Ett ökat pappauttag av föräldraledighet och vab skulle kunna förbättra kvinnors ekonomiska förutsättningar och minska denna klyfta.

Ett ojämnt föräldraansvar påverkar också kvinnors långsiktiga karriärmöjligheter. Forskning från IFAU visar hur inkomstskillnaderna mellan mammor och pappor ökar över tid, där ”moderskapsbestraffningen” innebär att mammor förlorar löneutveckling till följd av föräldraledighet, vab och deltidstjänster. Även kvinnor utan barn påverkas, då samhällets förväntningar på kvinnors familjeansvar tenderar att minska arbetsgivares villighet att satsa på deras karriär.

När föräldraförsäkringen lanserades för nu 50 år sedan, 1974, tog mammorna ut 99.5% av föräldra-
dagarna. För att få en mer jämställd fördelning av föräldraledigheten har flera förändringar gjorts, bl a har särskilda månader reservats för papporna/vardera förälder (1995, 2002 och 2016). Pappornas uttag av föräldraledigheten har ökat över åren, men fördelningen är ännu långt ifrån jämställd. Idag tar männen står männen för ungefär 30% av föräldradagarna och kvinnorna tar ut ungefär 70%. Trots de vikta pappamånaderna har var tredje barn en pappa som tar ut färre än 30 dagars föräldrapenning. Pappor födda utanför Sverige tar i lägre utsträckning ut föräldraledighet än pappor födda i Sverige. De senaste åren står utvecklingen mot ett mer jämställt uttag av föräldradagarna i princip stilla.

Enligt Försäkringskassan är det endast i 16 procent av svenska familjer som vab-dagar tas ut jämställt. Fler pappamånader skulle kunna hjälpa till att skapa en mer jämlik fördelning, vilket i förlängningen ger kvinnorna möjlighet att stärka sin position på arbetsmarknaden.Mönstret är särskilt tydligt bland kvinnor med utländsk bakgrund, som ofta har ett svagare fäste på arbetsmarknaden. Enligt Jämställdhetsmyndigheten är en miljon kvinnor i Sverige födda utomlands, och bland dem är arbetslösheten högre. Det är därför extra viktigt att pappor i dessa familjer får stöd och motivation att vara närvarande i familjelivet, vilket kan göra det möjligt för mammorna att närma sig arbetsmarknaden.

Att ifrågasätta traditionella könsroller och föreställningar om vem som ska ta hand om hem och barn är en viktig del i detta arbete. Genom att fler pappor deltar i föräldraledigheten och tar ett större ansvar för barnens vård minskar arbetsgivares förväntningar på att kvinnor ska vara familjens primära omsorgsperson. Pappor som agerar förebilder och delar lika på familjeansvaret kan därför bli katalysatorer för ett mer jämställt samhälle, både på arbetsmarknaden och i hemmet.

De positiva effekterna av ett jämställt föräldraskap är stora och sträcker sig från barnens trygga relationer till möjligheten för både mammor och pappor att utvecklas i sina yrkesliv. När pappor väljer att ta en större roll i familjen bryts normer, och vägen till och ett större deltagande på arbetsmarknaden kan öppnas för fler kvinnor. Det leder till ekonomisk stabilitet för familjer och stärker jämställdheten i samhället, med goda effekter på såväl individ- som samhällsnivå.