Röportaj

Jag ser inga skillnader mellan ukrainare, svenskar eller folk från andra länder."

”Vi har alla samma önskan i livet, att leva ett tryggt och bra liv för oss själva och våra barn. Det är det viktigaste!” säger Tetyana Rudavina.
För knappt två månader sedan, i oktober, kom hon till Sverige från Ukraina tillsammans med sina två söner Tymofiy, 10 år, och Rodion, 5 år. Nu bor de i Järfälla, en ny plats i ett nytt land, långt från det som en gång var deras vardag.

”Man känner sig så vilsen i början. Det är svårt att förstå hur allt fungerar och vad man ska göra härnäst”, berättar Tetyana och beskriver den första tiden som en prövning.
Att bygga upp ett nytt liv i ett land där språket och systemen är nya är ingen enkel resa. Men med små steg framåt ser Tetyana en ljusare framtid för sig och sina barn.

Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz

Jag älskar att vara med mina barn, att spendera mycket tid med dem".

James är en engagerad pappa till fem barn som vill ge sina barn den trygghet och kärlek han själv saknade som barn. James är född i Sydsudan men tillbringade stora delar av sitt liv i flyktingläger i Uganda, där familjen hamnade på grund av kriget. Han berättar om hur viktigt det är för honom att tillbringa tid med sina barn och delta i deras vardag. 

Han märker tydliga skillnader i hur pappor är med sina barn här, jämfört med i sitt hemland Sydsudan.
”Här ska man till exempel gå med sitt barn till skolan och hämta dem. Så är det inte i mitt hemland. Det var svårt i början, men nu har det blivit normalt. Jag ser många pappor som leker med sina barn, fikar och är på lekplatser”.

James berättar att han och hans fru inte bara delar ansvaret för barnen, de delar hushålls- sysslorna också. Så gjorde de redan i Uganda, där de bodde som flyktingar. De bestämde sig tidigt för att jobba tillsammans. Motivationen att vara en närvarande pappa kommer från hans egna erfarenheter av sin far, som var en frånvarande förälder som knappt hade med barnen att göra alls.
”Det är viktigt att vi jobbar tillsammans för att bygga en familj där alla kan växa och där det finns kärlek. Mamma och pappa är båda ansvariga för barnens liv.”  Läs hela reportaget här: 

Vi kände oss som om vi hade landat på en annan planet"

När Larysa Serhieieva och hennes familj anlände till Sverige i höstas, för knappt två månader sedan, var allt nytt och överväldigande. De lämnade kriget och oroligheterna i Ukraina bakom sig och sitt hem i Izmail, en stad i Odessa-regionen, för att börja om i ett land där de varken kan språket eller känner till vardagen. ”Vi visste ingenting om Sverige, och jag förstod snabbt att min engelska inte räcker här,” säger Larysa, 43, med ett skratt.

Med sin yngsta dotter och make försöker hon nu hitta fotfästet i den svenska tillvaron. ”Min äldre dotter är i Polen, och vi tre tog oss till Sverige. Vi kände oss väldigt vilsna i början,” berättar hon. Det var via Migrationsverket som Larysa fick höra om Svenska med baby. En ukrainsk kvinna delade en Telegramkanal, och efter att ha börjat gå till träffarna känner hon sig alltmer hemma. ”Vi blev välkomnade direkt, och även om vi inte pratar svenska översätts allt för oss. Det känns som ett viktigt första steg,” säger hon..
Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz

Jag vill ge min dotter trygghet och frihet"

Efter två år i krigets Ukraina tog Olekandra Stepanenko, 31, ett av sitt livs svåraste beslut. Hon lämnade sitt hem och sitt arbete för att börja om i Sverige – höggravid och på jakt efter säkerhet. Nu, med sin tre månader gamla dotter Sofia, ser hon tillbaka på resan som förändrade allt.

När Olexandra anlände till Sverige i maj 2024 var hon gravid i sjunde månaden. Med ett krig i ryggen klev hon av planet med en enda tanke: att ge sitt barn ett bättre liv.
”Jag ville ha ett normalt och tryggt liv. När jag blev gravid förstod jag att det var dags att lämna,” säger hon.

Hemma i Kharkiv hade hon tjänstgjort i de ukrainska väpnade styrkorna sedan 2020. Först under den gemensamma insatsstyrkan, senare som soldat vid frontlinjen i Donetsk och Kharkiv oblast. När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion 2022 blev vardagen i uniform intensiv.
”Jag är stolt över att jag gjorde min del, men när jag väntade barn var det dags att tänka om. Jag ville ge min dotter något annat, ett tryggt liv där vi inte behöver vara rädda.”
Läs hela reportaget här: 

Jämställda föräldrar, jämställt arbetsliv."

Det finns många goda skäl att stärka pappans roll som en närvarande och ansvarstagande part i familjen. Lina Stenberg, debattör och initiativtagare till Jämställdhetsinstitutet, berättar om hur kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden påverkas.

Att stärka pappans roll som en aktiv och närvarande del i familjen är avgörande, inte bara för barnens välmående utan också för att frigöra tid och utrymme för kvinnor möjligheter och utveckling på arbetsmarknaden. När pappor tar större ansvar för barnen och hemmet ökar mammors möjligheter på arbetsmarknaden, vilket i sin tur minskar den ekonomiska ojämställdheten mellan könen.
Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz

Allt handlar om framtiden för barnen.”

Att komma till ett nytt land som nybliven pappa är en stor utmaning. Sayed Mohammad Jalil, samordnare för Svenska med babys pappaverksamhet, arbetar för att skapa en ovärderlig gemenskap där utmaningar och glädjeämnen, allt för barnens framtid.

”Vi har så många fina bevis på att vårt arbete är viktigt”, säger Sayed Mohammad Jalil, samordnare för Svenska med babys pappaverksamhet. ”Möjligheten att träffa andra pappor och prata om funderingar, utmaningar och glädjeämnen är ovärderlig.”
Som samordnare för pappaverksamheten på Svenska med baby arbetar Sayed dagligen med att stötta andra pappor i deras föräldraskap. Men hans egna resa började långt från Sveriges gränser.
“Jag kommer från Afghanistan och kom till Sverige 2018. Min fru var gravid och hon kom hit före mig. När jag anlände var vår son redan två år gammal. Senare kom även vår dotter.” 
Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz

Jag valde inte uppdraget, det kom till mig."

Att bli volontär för Svenska med babys projekt Tre generationer möts skedde genom en lycklig slump.
”Jag blev erbjuden att bli frivillig, tänkte till en stund och tackade ja. Uppdraget lockade mig och jag tog den utsträckta handen. Mitt motto har alltid varit att finnas till för medmänniskan,” säger Ursula Sundström. Denna inställning har präglat hennes liv, både som barnsköterska, genom vilket hon har arbetat på flera utlandsuppdrag, och i hennes engagemang att stötta andra medmänniskor.

Som nybliven volontär i höst beskriver Ursula sin roll som att ta sina första steg i något spännande och betydelsefullt.
”Jag har ännu inte prövat mina vingar, då jag är nybliven volontär i höst. Än så länge har jag inte behövt ta eget ansvar, men ’lyssnar in’ och lär mig genom att vara aktiv och delta på träffarna.” Hon uppskattar att få tid att växa in i uppgiften som gruppledare, något som ger henne både glädje och trygghet. Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz

Det är vi pappor och en kopp kaffe!"

“Det bästa med pappaträffarna är att få träffa människor från olika kulturer och få kliva ur sin egen bubbla”, säger Nils Mattsson.

På lördagarna samlas pappor i ett rum på biblioteket i Skärholmen. Barnen leker, medan deras pappor får en stund att prata om papparollen. Och när leken är klar väntar en sångstund och en gemensam aktivitet, där både barn och pappor deltar. Nils har engagerat sig som volontär i Svenska med babys pappaträffar i två år.

”Jag började gå hit när jag var föräldraledig med min son Josef”, berättar Nils. ”Träffarna gav oss en helgaktivitet som vi kunde göra tillsammans. Sedan var steget inte långt till att bli volontär. Här kan vi diskutera allt från sömnbrist till skärmtid på ett avslappnat sätt.”

Det som gör pappa-träffarna speciella, enligt Nils, är att det är så låg tröskel.
”Ofta behövs inte mycket för att samtalen ska komma igång. Ett tema om sömn eller jobb kan hjälpa ibland, men oftast räcker en enkel fråga.”
Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz

Det behövs mer kunskap om pappors betydelse.”

Barn med engagerade pappor utvecklar bättre språk, färre beteendeproblem och starkare emotionell självreglering. Trots detta riktas vårdens information och stöd oftast mot mamman, och pappans avgörande roll förbises. Möt Anna Sarkadi som bland annat forskar om pappans roll. 

Pappans roll i barnets liv har under de senaste decennierna fått allt större uppmärksamhet inom forskningen. Anna Sarkadi är professor i socialmedicin vid Uppsala universitet och medlem i forskargruppen CHAP, Child Health and Parenting. Hennes forskning fokuserar på föräldraskapets betydelse för barns hälsa och utveckling. Hon har genom sina studier belyst hur viktig pappans närvaro och engagemang är för barnets kognitiva och emotionella utveckling. Så pass viktigt att Sarkadi tycker att det är märkligt att det inte görs större satsningar för att inkludera papporna mer i föräldraskapet. Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz

Ladda ner hela Papparapporten här

Haris Agic ile tanışın. Sosyal Antropoloji Doktorası, aranan bir konuşmacı, tartışmacı, söz yazarı ve sanatçı

"Genellikle çeşitliliğin bir gerçek olduğunu söylerim - gerçekten tartışabileceğimiz, lehinde veya aleyhinde olabileceğimiz bir şey değil. Çeşitlilik sadece budur. Biz insanlar farklıyız. Hikayenin sonu."

Haris Agic ile tanışın. Sosyal Antropoloji alanında doktora yapmış, aranan bir konuşmacı, tartışmacı, söz yazarı ve sanatçı. 

"Biyolojik farklılıklardan hiç bahsetmiyorum, çünkü bunlar o kadar küçük ve önemsizdir ki, bunlardan bahsetmek entelektüelliğe aykırıdır. Biyoloji, deri pigmenti ya da saç rengi ve dokusu/kalitesi ve benzerleri gibi dışarıdan görülebilen şeyleri etkileyebilir, ancak farklı insanların neye benzediği ile hiçbir ilgisi yoktur. Yani insanların farklı olmasından bahsederken kastettiğim şey niteliksel olarak farklı olduğumuzdur. Farklı deneyimlerimiz, anlayış ufuklarımız, alışkanlıklarımız, geleneklerimiz ve benzerlerimiz var. Kim olduğumuz konusunda toplumda bir tür homojenlik sağlamaya çalışmak saf bir ütopyadır. Öte yandan, yapabileceğimiz ve yapmamız gereken şey, toplumun tüm alanlarında ve arenalarında çeşitlilik için çabalamaktır. Başka bir deyişle, toplumun inkar edilemez çeşitliliğinin, başta çeşitli yönetim grupları ve kurulları olmak üzere tüm kuruluşlarımıza da yansıdığı bir temsil yaratmaktır. Ancak bunu söylemek çoğu zaman yapmaktan daha kolaydır. Neden böyle oluyor? Bunun nedeni, toplumların genellikle etrafında inşa edildiği güç yapılarıdır. İsveç'te ve Avrupa-Amerikan dünyasının geri kalanında, bu durum özellikle baskın güç yapısı olarak beyazlık normuyla ilgilidir." Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz

Kiev'den Stockholm'e

Rusya anavatanımızı işgal ettikten sonra buraya kaçtığımızda pek çok İsveçli tarafından çok sıcak karşılandık ve desteklendik. Tüm hayatımız alt üst olduğunda bunun bizim için anlamı çok büyüktü!" diyor Mariia Kuznetsova dokunaklı bir ses tonuyla. Şu anda 18 ve 10 yaşlarında olan iki kızı ve 11 ay önce İsveç'te doğan üçüncü kızıyla birlikte Stockholm'de yaşıyor.

Daha önce yaşadıkları Kiev'de Mariia uzun yıllar kendi restoran işini yürütmüştü ve bu da geride bırakmak zorunda kaldıkları pek çok şeyden biriydi. Yeni hayata alışmak tüm aile için zorlayıcı oldu. Örneğin yeni bir dil öğrenmek zorunda kalmak gibi. Ancak bunun için çok çalışmışlar ve Mariia ailedeki farklı dil becerilerinden bahsediyor. Şu anda lisede okuyan en büyük kızları İsveççe konusunda en rahat olanı ve akıcı bir şekilde konuşuyor. Ortanca kızı İngilizce'de daha iyi iletişim kuruyor ama İsveççe'yi anlıyor, en küçük kızı ise konuşmaya yeni başladı ve açık anaokuluna yaptığı ziyaretlerle yeni İsveççe kelimeler öğreniyor.
Mariia gülümseyerek, "'Babblers'ı çok seviyor ve onları taklit ediyor, bu çok sevimli," diyor. Onun için yaptığı iş dil öğrenme sürecinin büyük bir parçası oldu.
"İş yerindeki meslektaşlarımla konuşarak çok fazla dil eğitimi alıyorum" diye ekliyor. Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz 

Ukrayna'dan İsveç'e: Alya'nın kaçış ve yeni bir ülkede yaşam öyküsü

"Kendi ülkenizden kaçmak ve ailenizin çoğunu geride bırakmak zorunda kalmak çok acı verici ama kızımla birlikte güven içinde yaşama fırsatı bulduğum için İsveç'e minnettarım."

Alya ya da tam adıyla Alevtyna Hryshyna, Nisan 2022'de beş yaşındaki kızıyla birlikte İsveç'e geldi. Rusya ülkeyi işgal ettiğinde Ukrayna'nın Pokrovsk kentindeki evlerinden kaçmışlar. Geride oğlu, kocası, kedisi ve köpeği kaldı. Ailesi. Alya'nın kalbine en yakın olan herkes. "İsveç'e ilk gelişi kızım için zor oldu. İlk başta anaokuluna gitmeyi reddetti, çünkü orada kimse onu anlayamıyordu. Ancak şanslıydık ve yeni çevreye uyum sağlamamıza yardımcı olmak için her şeyi yapan harika bir İsveçli aile tanıdık." Alya'nın kızı şimdi yedi yaşında, İsveç'te normal bir okula gidiyor ve hem İsveçli hem de Ukraynalı arkadaşları var. Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz.

DaddyDaddyDaughters bize Babalar İçin Kitap'tan bahsediyor

Babanızın saçı ne renk? Ve en sevdiği yemek nedir? Birlikte ne yapmaktan hoşlanırsınız? John Valencia ve Johan Larsson, çocuklar için kendi babaları hakkında küçük bir boşluk doldurma kitabı hazırladılar. İlham kaynağı elbette kızları Miriam ve Astrid'den ve bebekliğin kısa olduğu ve onu elinizden geldiğince kurtarmak istediğiniz fikrinden geliyor.
 
"Baba olmak ve çocuk sahibi olmak hayal edebileceğimden çok daha fazla şey demek. Daha fazla karmaşa, daha fazla sevgi, daha fazla eğlence ve daha fazla yaramazlık. Yoğun bir deneyim!"
 
John Valencia çocuk sahibi olmanın kendisine göre olmadığını düşünüyordu ama sonra aşkı Johan Larsson ile tanıştı. Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz
 
Mutlu bebekli mutlu baba

Vällingby'deki yeni baba elçimiz Andreas ile tanışın

"Babaları bir araya getirmek ve babalık rolünü ve bunun gerektirdiği her şeyi tartışmak ve keşfetmek için ortak bir forum oluşturmak benim için çok önemli! Ancak biz babaların sosyalleşebileceği ve çocuklarımızla birlikte eğlenebileceği bir yer olması da çok önemli" diyor Svenska med baby'nin yeni Baba Elçisi Andreas, yedi aylık oğlu Hannes'i kucağına alırken.

Andreas diğer babalarla sohbet etmeyi de özlemiş. Kendi deneyimlerinden, babaların ebeveynlikle ilgili sohbetlerinin genellikle annelerinkinden farklı olduğunu biliyor. Babaları bir araya getirerek, açıkça konuşabilecekleri ve düşüncelerini farklı bir şekilde paylaşabilecekleri bir ortam yaratıyor. Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz.

Çocuklu Ukraynalı bir ailenin İsveç'e adaptasyonu

"İsveç'te kendimi evimde hissediyorum ve İsveçlilerin doğaya ve kültüre olan özgür yaklaşımını seviyorum. Ormanda uzun yürüyüşler yapmak, bisiklete binmek ve yüzme havuzuna gitmek en sevdiğim aktivitelerden bazıları." İki erkek çocuk annesi Tetiana Hrebeniuk, 12 yaşındaki Nikita ve 5 yaşındaki Svyatoslav, iki yıl önce Ukrayna'daki savaştan kaçan ailesinin İsveç'teki yaşama alışma sürecini anlatıyor.

"İsveç'teki yerimizi bulmak için elimizden geleni yaptık. Ancak çocuklar buraya taşınmayı biraz farklı şekillerde karşıladı." Nikita'nın İsveç toplumuna nasıl hızla entegre olduğunu, uyum sınıfından İsveçli çocuklarla aynı sınıfta okumaya başladığını anlatıyor." Kendinden ne kadar emin ve rahat olduğunu görmek inanılmaz. Buradaki kültürü ve doğayı seviyor ve okuldaki öğretmenlerin çocukların haklarına saygı göstermesini seviyor. Evet, genel olarak yeni ülkesinde çok mutlu." Raporun tamamını buradan okuyabilirsiniz.

Olena Lymanska İsveç'te bekar bir anne olarak yaşamı anlatıyor

Olena kocaman bir gülümsemeyle, "Burayı seviyorum ve kendimi evimde hissetmeye başladım," diyor. "İsveç'teki insanlar çok dost canlısı." Olena Lymanska, iki yıl kadar önce savaş patlak verdiğinde İsveç'e gelen çok sayıda Ukraynalıdan biri. İlk kez evlenen bekar bir anne olarak yeni ülkesinde gezinmek kolay değil, ancak Olena giderek daha fazla alıştığını ve burada yaşamaktan gerçekten keyif aldığını hissediyor. Hikayenin tamamını buradan okuyabilirsiniz.