Warbixinta
Qoys Ukrain ah oo leh caruur la qabsanaya Iswiidhan
Jag känner mig hemma här i Sverige och älskar svenskarnas fria förhållningssätt till naturen och kulturen. Att ta långa promenader i skogen, cykla och besöka simhallen är några av mina favoritsysselsättningar,” Tetiana Hrebeniuk, är mamma till två söner, Nikita, 12 år, och Svyatoslav, 5 år, berättar om sin familjs anpassning till livet i Sverige efter deras flykt från kriget i Ukraina för över två år sedan.
"Waxaan sameynay intii karaankeena ah si aan u helno booskeena halkan Sweden. Laakiin carruurtu siyaabo kala duwan ayay halkan ugu dhaqaaqeen. Waxay sharraxday sida Nikita ay si degdeg ah ugu dhex milmay bulshada Iswiidhishka oo ay uga soo guurtay fasalka la qabsiga oo ay hadda wax wada baranayso carruur Iswidhish ah oo isku fasal ah." Waxaa la yaab leh in la arko sida kalsoonida iyo raaxada uu noqday. Wuu jecel yahay dhaqanka iyo dabeecadda halkan, wuxuuna jecel yahay sida macallimiinta dugsigu u ixtiraamaan xuquuqda carruurta. Haa, guud ahaan si wanaagsan ayuu ugu raaxaysanayaa dalkiisa cusub."
”Till en början hade Svyatoslav det lite svårare med allt det nya och det nya språket”, fortsätter Tetiana. ”Men under de senaste tre månaderna har han faktiskt börjat uppskatta språkinlärningen och lär sig mer och mer”, säger Tetiana stolt. För hennes egen del är de svenska språkkurserna i kyrkan en viktig del av anpassningen till det svenska samhället.”
”Vi har fått nya vänner bland andra ukrainare här i Sverige, och våra grannar har varit fantastiska,” fortsätter hon. Även om deras deltagande i en aktivitet från Svenska med baby – en gemensam utflykt till simhallen – var deras enda hittills, så uppskattade både hon och barnen det mycket och ser fram emot fler sådana tillfällen. Familjen har aktivt deltagit i olika organisationers aktiviteter, såsom företagskurser, föräldraskapsprogram och olika kreativa aktiviteter. ”Nikita gick till och med med i en schackklubb och hade så roligt på sommarlägret som klubben anordnade.”
”Vi har engagerat oss i många olika aktiviteter för att hålla kontakten med andra ukrainska flyktingar och att hitta ett socialt sammanhang, vilket är väldigt viktigt för oss,” tillägger hon. ” Jag söker inget jobb just nu, för nu är jag fokuserad på frilansjobb som fotograf och kanske öppnar jag ett eget företag i Stockholm”, avslutar Tatiana med ett stort leende.