ريبورتاج

Jag älskar att vara med mina barn, att spendera mycket tid med dem".

James är en engagerad pappa till fem barn som vill ge sina barn den trygghet och kärlek han själv saknade som barn. James är född i Sydsudan men tillbringade stora delar av sitt liv i flyktingläger i Uganda, där familjen hamnade på grund av kriget. Han berättar om hur viktigt det är för honom att tillbringa tid med sina barn och delta i deras vardag. 

Han märker tydliga skillnader i hur pappor är med sina barn här, jämfört med i sitt hemland Sydsudan.
”Här ska man till exempel gå med sitt barn till skolan och hämta dem. Så är det inte i mitt hemland. Det var svårt i början, men nu har det blivit normalt. Jag ser många pappor som leker med sina barn, fikar och är på lekplatser”.

James berättar att han och hans fru inte bara delar ansvaret för barnen, de delar hushålls- sysslorna också. Så gjorde de redan i Uganda, där de bodde som flyktingar. De bestämde sig tidigt för att jobba tillsammans. Motivationen att vara en närvarande pappa kommer från hans egna erfarenheter av sin far, som var en frånvarande förälder som knappt hade med barnen att göra alls.
”Det är viktigt att vi jobbar tillsammans för att bygga en familj där alla kan växa och där det finns kärlek. Mamma och pappa är båda ansvariga för barnens liv.”  Läs hela reportaget här: 

Vi kände oss som om vi hade landat på en annan planet"

När Larysa Serhieieva och hennes familj anlände till Sverige i höstas, för knappt två månader sedan, var allt nytt och överväldigande. De lämnade kriget och oroligheterna i Ukraina bakom sig och sitt hem i Izmail, en stad i Odessa-regionen, för att börja om i ett land där de varken kan språket eller känner till vardagen. ”Vi visste ingenting om Sverige, och jag förstod snabbt att min engelska inte räcker här,” säger Larysa, 43, med ett skratt.

Med sin yngsta dotter och make försöker hon nu hitta fotfästet i den svenska tillvaron. ”Min äldre dotter är i Polen, och vi tre tog oss till Sverige. Vi kände oss väldigt vilsna i början,” berättar hon. Det var via Migrationsverket som Larysa fick höra om Svenska med baby. En ukrainsk kvinna delade en Telegramkanal, och efter att ha börjat gå till träffarna känner hon sig alltmer hemma. ”Vi blev välkomnade direkt, och även om vi inte pratar svenska översätts allt för oss. Det känns som ett viktigt första steg,” säger hon..
إقرأ التقرير الكامل هنا

Jag vill ge min dotter trygghet och frihet"

Efter två år i krigets Ukraina tog Olekandra Stepanenko, 31, ett av sitt livs svåraste beslut. Hon lämnade sitt hem och sitt arbete för att börja om i Sverige – höggravid och på jakt efter säkerhet. Nu, med sin tre månader gamla dotter Sofia, ser hon tillbaka på resan som förändrade allt.

När Olexandra anlände till Sverige i maj 2024 var hon gravid i sjunde månaden. Med ett krig i ryggen klev hon av planet med en enda tanke: att ge sitt barn ett bättre liv.
”Jag ville ha ett normalt och tryggt liv. När jag blev gravid förstod jag att det var dags att lämna,” säger hon.

Hemma i Kharkiv hade hon tjänstgjort i de ukrainska väpnade styrkorna sedan 2020. Först under den gemensamma insatsstyrkan, senare som soldat vid frontlinjen i Donetsk och Kharkiv oblast. När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion 2022 blev vardagen i uniform intensiv.
”Jag är stolt över att jag gjorde min del, men när jag väntade barn var det dags att tänka om. Jag ville ge min dotter något annat, ett tryggt liv där vi inte behöver vara rädda.”
Läs hela reportaget här: 

Jämställda föräldrar, jämställt arbetsliv."

Det finns många goda skäl att stärka pappans roll som en närvarande och ansvarstagande part i familjen. Lina Stenberg, debattör och initiativtagare till Jämställdhetsinstitutet, berättar om hur kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden påverkas.

Att stärka pappans roll som en aktiv och närvarande del i familjen är avgörande, inte bara för barnens välmående utan också för att frigöra tid och utrymme för kvinnor möjligheter och utveckling på arbetsmarknaden. När pappor tar större ansvar för barnen och hemmet ökar mammors möjligheter på arbetsmarknaden, vilket i sin tur minskar den ekonomiska ojämställdheten mellan könen.
إقرأ التقرير الكامل هنا

Allt handlar om framtiden för barnen.”

Att komma till ett nytt land som nybliven pappa är en stor utmaning. Sayed Mohammad Jalil, samordnare för Svenska med babys pappaverksamhet, arbetar för att skapa en ovärderlig gemenskap där utmaningar och glädjeämnen, allt för barnens framtid.

”Vi har så många fina bevis på att vårt arbete är viktigt”, säger Sayed Mohammad Jalil, samordnare för Svenska med babys pappaverksamhet. ”Möjligheten att träffa andra pappor och prata om funderingar, utmaningar och glädjeämnen är ovärderlig.”
Som samordnare för pappaverksamheten på Svenska med baby arbetar Sayed dagligen med att stötta andra pappor i deras föräldraskap. Men hans egna resa började långt från Sveriges gränser.
“Jag kommer från Afghanistan och kom till Sverige 2018. Min fru var gravid och hon kom hit före mig. När jag anlände var vår son redan två år gammal. Senare kom även vår dotter.” 
إقرأ التقرير الكامل هنا

Jag valde inte uppdraget, det kom till mig."

Att bli volontär för Svenska med babys projekt Tre generationer möts skedde genom en lycklig slump.
”Jag blev erbjuden att bli frivillig, tänkte till en stund och tackade ja. Uppdraget lockade mig och jag tog den utsträckta handen. Mitt motto har alltid varit att finnas till för medmänniskan,” säger Ursula Sundström. Denna inställning har präglat hennes liv, både som barnsköterska, genom vilket hon har arbetat på flera utlandsuppdrag, och i hennes engagemang att stötta andra medmänniskor.

Som nybliven volontär i höst beskriver Ursula sin roll som att ta sina första steg i något spännande och betydelsefullt.
”Jag har ännu inte prövat mina vingar, då jag är nybliven volontär i höst. Än så länge har jag inte behövt ta eget ansvar, men ’lyssnar in’ och lär mig genom att vara aktiv och delta på träffarna.” Hon uppskattar att få tid att växa in i uppgiften som gruppledare, något som ger henne både glädje och trygghet. إقرأ التقرير الكامل هنا

Det är vi pappor och en kopp kaffe!"

“Det bästa med pappaträffarna är att få träffa människor från olika kulturer och få kliva ur sin egen bubbla”, säger Nils Mattsson.

På lördagarna samlas pappor i ett rum på biblioteket i Skärholmen. Barnen leker, medan deras pappor får en stund att prata om papparollen. Och när leken är klar väntar en sångstund och en gemensam aktivitet, där både barn och pappor deltar. Nils har engagerat sig som volontär i Svenska med babys pappaträffar i två år.

”Jag började gå hit när jag var föräldraledig med min son Josef”, berättar Nils. ”Träffarna gav oss en helgaktivitet som vi kunde göra tillsammans. Sedan var steget inte långt till att bli volontär. Här kan vi diskutera allt från sömnbrist till skärmtid på ett avslappnat sätt.”

Det som gör pappa-träffarna speciella, enligt Nils, är att det är så låg tröskel.
”Ofta behövs inte mycket för att samtalen ska komma igång. Ett tema om sömn eller jobb kan hjälpa ibland, men oftast räcker en enkel fråga.”
إقرأ التقرير الكامل هنا

Det behövs mer kunskap om pappors betydelse.”

Barn med engagerade pappor utvecklar bättre språk, färre beteendeproblem och starkare emotionell självreglering. Trots detta riktas vårdens information och stöd oftast mot mamman, och pappans avgörande roll förbises. Möt Anna Sarkadi som bland annat forskar om pappans roll. 

Pappans roll i barnets liv har under de senaste decennierna fått allt större uppmärksamhet inom forskningen. Anna Sarkadi är professor i socialmedicin vid Uppsala universitet och medlem i forskargruppen CHAP, Child Health and Parenting. Hennes forskning fokuserar på föräldraskapets betydelse för barns hälsa och utveckling. Hon har genom sina studier belyst hur viktig pappans närvaro och engagemang är för barnets kognitiva och emotionella utveckling. Så pass viktigt att Sarkadi tycker att det är märkligt att det inte görs större satsningar för att inkludera papporna mer i föräldraskapet. إقرأ التقرير الكامل هنا

Ladda ner hela Papparapporten هنا

تعرف على هاريس أجيك. فيل دكتور في الأنثروبولوجيا الاجتماعية، وهو متحدث ومناظر وكاتب أغاني ومؤدي مطلوب

"عادة ما أقول إن التنوع حقيقة، أي أنه ليس شيئًا يمكننا مناقشته حقًا أو أن نكون معه أو ضده. التنوع هو فقط. نحن البشر مختلفون. نهاية القصة."

تعرف على هاريس أجيك. فيل دكتور في الأنثروبولوجيا الاجتماعية، وهو متحدث ومناظر وكاتب أغاني ومؤدي مطلوب. 

"أنا لا أشير إلى الاختلافات البيولوجية على الإطلاق، لأنها صغيرة جدًا وغير ذات أهمية بحيث يكون الحديث عنها مخالفًا للفكر على الإطلاق. يمكن أن تؤثر البيولوجيا على الأشياء المرئية من الخارج، مثل صبغة الجلد أو لون الشعر والملمس/الجودة وما شابه، ولكن ليس لها علاقة بماهية الأجناس المختلفة. لذا فإن ما أعنيه عندما أتحدث عن كوننا نحن البشر مختلفين هو أننا مختلفون نوعيًا. لدينا تجارب مختلفة، وآفاق فهم، وعادات، وتقاليد، وما إلى ذلك. إن السعي لتحقيق نوع من التجانس في المجتمع من حيث هويتنا، هو اليوتوبيا الخالصة. ومع ذلك، فإن الشيء الذي يمكننا ويجب علينا فعله هو السعي لتحقيق التنوع في جميع غرف وساحات المجتمع. وبعبارة أخرى، خلق تمثيل ينعكس فيه تنوع المجتمع الذي لا يمكن إنكاره أيضًا في جميع منظماتنا، وليس أقلها في مختلف مجموعات الإدارة ومجالس الإدارة. ومع ذلك، غالبا ما يكون قول هذا أسهل من فعله. لماذا؟ والسبب هو هياكل السلطة التي تُبنى المجتمعات حولها بشكل عام. وبقدر ما يتعلق الأمر بالسويد وبقية العالم الأوروبي الأمريكي، فإن الأمر يتعلق بشكل خاص بمعيار البياض باعتباره هيكل السلطة المهيمن. إقرأ التقرير الكامل هنا

من كييف إلى ستوكهولم

لقد تم الترحيب بنا ودعمنا بحرارة من قبل العديد من السويديين عندما فررنا إلى هنا بعد الغزو الروسي لوطننا. لقد كان ذلك يعني الكثير بالنسبة لنا عندما انقلبت حياتنا كلها رأسًا على عقب تمامًا! تقول ماريا كوزنتسوفا بنبرة مؤثرة. وتعيش في ستوكهولم مع ابنتيها اللتين تبلغان من العمر الآن 18 و10 سنوات، بالإضافة إلى الابنة الثالثة التي ولدت في السويد منذ 11 شهرًا.

في كييف، حيث كانوا يعيشون، كانت ماريا تدير مطعمها الخاص لسنوات عديدة، وهو أحد الأشياء العديدة التي اضطروا إلى تركها وراءهم. كان الهبوط في الحياة الجديدة أمرًا صعبًا لجميع أفراد الأسرة. مثل، على سبيل المثال، الاضطرار إلى تعلم لغة جديدة. لكنهم عملوا بجد على ذلك، وتتحدث ماريا عن المهارات اللغوية المختلفة في الأسرة. الابنة الكبرى، وهي الآن في المدرسة الثانوية، هي الأكثر راحة في التحدث باللغة السويدية وتتحدث بطلاقة. تتواصل الابنة الوسطى بشكل أفضل باللغة الإنجليزية ولكنها تفهم اللغة السويدية، في حين أن ابنتها الصغرى بدأت للتو في التحدث وتتعلم كلمات سويدية جديدة من خلال الزيارات إلى المدرسة التمهيدية المفتوحة.
تقول ماريا مبتسمة: "إنها تحب "الثرثارين" وتقلدهم، وهو أمر لطيف للغاية". بالنسبة لها، كان عملها جزءًا كبيرًا من عملية تعلم اللغة.
وتضيف: "أتدرب كثيرًا على اللغة من خلال التحدث مع زملائي في العمل". إقرأ التقرير الكامل هنا 

من أوكرانيا إلى السويد: قصة علياء عن الهروب والحياة في بلد جديد

"إن اضطرار المرء إلى الفرار من وطنه وترك معظم أسرته وراءه هو أمر مؤلم للغاية، لكنني ممتن للسويد على إتاحة الفرصة لي للعيش بأمان مع ابنتي".

أتت علياء، أو أليفتينا هريشينا كما يقرأ اسمها الكامل، إلى السويد في أبريل 2022 مع ابنتها البالغة من العمر خمس سنوات. لقد فروا من منزلهم في بوكروفسك، أوكرانيا، عندما غزت روسيا البلاد. وبقي الابن والزوج والقطة والكلب. العائلة. كل الأقرب إلى قلب علياء. "كانت المرة الأولى في السويد صعبة بالنسبة لابنتي. في البداية رفضت الذهاب إلى المدرسة التمهيدية، لأنه لم يكن هناك أحد يستطيع أن يفهمها. ومع ذلك، كنا محظوظين وتعرفنا على عائلة سويدية رائعة فعلت كل شيء لمساعدتنا على التكيف مع البيئة الجديدة. الآن تبلغ ابنة علياء سبع سنوات، وهي تذهب إلى المدرسة السويدية المعتادة ولديها أصدقاء سويديين وأوكرانيين. إقرأ التقرير الكامل هنا.

DadDadDaughters يخبرون أبي عن الكتاب

ما هو لون شعر والدك؟ وما هو طعامه المفضل؟ ماذا تحب أن تفعل معا؟ قام جون فالنسيا ويوهان لارسون بإنشاء كتاب صغير للأطفال يتناول على وجه التحديد والدهم. الإلهام يأتي بالطبع من البنات ميريام وأستريد ومن فكرة أن الطفولة قصيرة وأنك تريد إنقاذها قدر الإمكان.
 
"أن أصبح أباً وأنجب أطفالاً هو أكثر بكثير مما كنت أتخيله. المزيد من الفوضى، والمزيد من الحب، والمزيد من المرح والمزيد من الأذى. تجربة مكثفة!
 
لم يكن جون فالنسيا يعتقد أن إنجاب الأطفال أمر مهم بالنسبة له، لكنه التقى بعد ذلك بحب يوهان لارسون. إقرأ التقرير الكامل هنا
 
أب سعيد مع طفل سعيد

تعرف على أندرياس، سفير أبينا الجديد في فالينغبي

"إن جمع الآباء وإنشاء منتدى مشترك حيث يمكنك مناقشة واستكشاف دور الأب وكل ما ينطوي عليه هو أمر في غاية الأهمية بالنسبة لي! يقول أندرياس، سفير الأب الجديد لـ Svenska med baby، بينما كان يحمل ابنه هانس البالغ من العمر سبعة أشهر بين ذراعيه: "لكن من المهم أيضًا أن يكون لدينا مكان حيث يمكننا نحن الآباء قضاء وقت ممتع مع أطفالنا".

Andreas saknade också samtal med andra pappor. Från egen erfarenhet vet han att pappornas samtal om föräldraskapet ofta skiljer sig från de som mammor har. Genom att bara samla pappor, skapas en miljö där man kan prata öppet och dela sina tankar på ett annat sätt. إقرأ التقرير الكامل هنا.

عائلة أوكرانية لديها أطفال تتكيف مع السويد

"أشعر بأنني في بيتي هنا في السويد وأحب النهج الحر الذي يتبعه السويديون في التعامل مع الطبيعة والثقافة. "إن المشي لمسافات طويلة في الغابة وركوب الدراجات وزيارة حمام السباحة هي من هواياتي المفضلة"، تحكي تيتيانا هريبينيوك، أم لولدين، نيكيتا، 12 عامًا، وسفياتوسلاف، 5 أعوام، عن تكيف أسرتها مع الحياة في السويد بعد هروبهم. من الحرب في أوكرانيا منذ أكثر من عامين.

"لقد بذلنا قصارى جهدنا للعثور على مكاننا هنا في السويد. لكن الأطفال اتخذوا هذه الخطوة هنا بطرق مختلفة قليلاً". وهي تصف كيف اندمج نيكيتا بسرعة في المجتمع السويدي وانتقل من فصل التكيف إلى الدراسة الآن مع أطفال سويديين في نفس الفصل. إنه لأمر مدهش أن نرى مدى الثقة والراحة التي أصبح عليها. إنه يحب الثقافة والطبيعة هنا، ويحب الطريقة التي يحترم بها المعلمون في المدرسة حقوق الأطفال. نعم، بشكل عام، فهو يستمتع بوقته جيدًا في بلده الجديد". إقرأ التقرير الكامل هنا.

تتحدث أولينا ليمانسكا عن حياتها كأم عازبة في السويد

تقول أولينا بابتسامة عريضة: "أنا أستمتع بوقتي وبدأت أشعر وكأنني في بيتي هنا". "الناس في السويد ودودون للغاية". أولينا ليمانسكا هي واحدة من جميع الأوكرانيين الذين قدموا إلى السويد عندما اندلعت الحرب قبل ما يزيد قليلاً عن عامين. كأم عازبة لأول مرة، ليس من السهل تمامًا التنقل في موطنها الجديد، لكن أولينا لا تزال تشعر أنها بدأت تستقر أكثر فأكثر وتستمتع حقًا بالعيش هنا. Läs hela reportaget här.