Reportage
Möt Haris Agic. Fil dr i socialantropologi, en eftertraktad talare, debattör, låtskrivare och artist
“Jag brukar säga att mångfald är ett faktum – alltså inget som vi egentligen kan diskutera, vara för eller emot. Mångfald bara är. Vi människor är olika. End of story.”
Möt Haris Agic. Fil dr i socialantropologi, en eftertraktad talare, debattör, låtskrivare och artist.
“Jag syftar inte alls på de biologiska skillnaderna, eftersom de är så små och obetydliga att det är antiintellektuellt att överhuvudtaget prata om dem. Biologin kan påverka sådant som syns utåt som exempelvis hudpigment eller hårfärg och -struktur/kvalitet och liknande, men den har ingenting att göra med hurdana olika folkslag är. Så det jag syftar på när jag pratar om att vi människor är olika är att vi är kvalitativt olika. Vi har olika erfarenheter, förståelsehorisonter, vanor, traditioner och så vidare. Att eftersträva någon slags homogenitet i samhället i termer av vilka vi är, det är ren och skär utopi. Däremot, någonting vi kan och bör göra är att eftersträva mångfald i samhällets alla rum och arenor. Alltså att skapa en representation där samhällets obestridliga mångfald också speglas i alla våra organisationer, inte minst i olika ledningsgrupper och styrelser. Detta är dock ofta lättare sagt än gjort. Varför? Anledningen är de maktstrukturer som samhällen generellt sett är uppbyggda kring. Vad gäller Sverige och den övriga euroamerikanska världen handlar det i synnerhet om vithetsnormen som den dominerande maktstrukturen.” Läs hela reportaget här.
Från Kiev till Stockholm
Vi blev så varmt välkomnade och stöttade av så många svenskar när vi flydde hit efter Rysslands invasion av vårt hemland. Det betydde enormt mycket för oss när hela livet kändes alldeles upp och ner!” berättar Mariia Kuznetsova med en rörd ton. Hon bor i Stockholm tillsammans med sina två döttrar, som nu är 18 och 10 år gamla, samt den tredje dottern som föddes i Sverige för 11 månader sedan.
I Kiev, där de tidigare bodde, drev Mariia sitt eget restaurangföretag under många år, en av många saker som de fick lämna bakom sig. Att landa i den nya tillvaron har varit utmanande för hela familjen. Som till exempel att behöva lära sig ett nytt språk. Men de har arbetat hårt med det, och Mariia berättar om de olika språkkunskaperna i familjen. Den äldsta dottern, som nu går på gymnasiet, är den som är mest bekväm med svenska och pratar flytande. Mellandottern kommunicerar bättre på engelska men förstår svenska, medan hennes yngsta dotter precis har börjat prata, och lär sig nya svenska ord genom besöken på öppna förskolan.
”Hon älskar ’Babblarna’ och imiterar dem, vilket är så gulligt,” säger Mariia med ett leende. För henne själv har hennes arbete varit en stor del av språkinlärningsprocessen.
”Jag får mycket språkträning genom att prata med kollegorna på jobbet,” tillägger hon. Läs hela reportaget här.
Från Ukraina till Sverige: Alyas berättelse om flykten och livet i ett nytt land
“Att tvingas fly från sitt hemland och lämna den större delen av sin familj är väldigt smärtsamt, men jag är tacksam gentemot Sverige för möjligheten att leva i trygghet med min dotter.”
Alya, eller Alevtyna Hryshyna som hennes fullständiga namn lyder, kom till Sverige i april 2022 med sin femåriga dotter. De flydde från sitt hem i Pokrovsk, Ukraina, när Ryssland invaderade landet. Kvar fanns sonen, mannen, katten och hunden. Familjen. Alla de som är närmast Alyas hjärta. “Den första tiden i Sverige var svår för min dotter. Hon vägrade först att gå till förskolan, eftersom ingen där kunde förstå henne. Vi hade dock tur och lärde känna en underbar svensk familj som gjorde allt för att hjälpa oss att anpassa oss till den nya miljön.” Nu är Alyas dotter sju år, hon går i den vanliga svenska skolan och har såväl svenska som ukrainska vänner. Läs hela reportaget här.
PappaPappaDöttrar berättar om Boken till pappa
Möt Andreas, vår nya pappa-ambassadör i Vällingby
”Att samla pappor och skapa ett gemensamt forum där man kan diskutera och utforska rollen som pappa och allt vad det innebär är för mig superviktigt! Men det är också viktigt med en plats där vi pappor kan umgås och ha roligt tillsammans med våra barn”, säger Andreas, Svenska med babys nya pappa-ambassadör, samtidigt som han plockar upp sin sju månader gamla son Hannes i famnen.
Andreas saknade också samtal med andra pappor. Från egen erfarenhet vet han att pappornas samtal om föräldraskapet ofta skiljer sig från de som mammor har. Genom att bara samla pappor, skapas en miljö där man kan prata öppet och dela sina tankar på ett annat sätt. Läs hela reportaget här.
En ukrainsk barnfamiljs anpassning till Sverige
”Jag känner mig hemma här i Sverige och älskar svenskarnas fria förhållningssätt till naturen och kulturen. Att ta långa promenader i skogen, cykla och besöka simhallen är några av mina favoritsysselsättningar,” Tetiana Hrebeniuk, är mamma till två söner, Nikita, 12 år, och Svyatoslav, 5 år, berättar om sin familjs anpassning till livet i Sverige efter deras flykt från kriget i Ukraina för över två år sedan.
”Vi har gjort vårt bästa för att hitta vår plats här i Sverige. Men barnen har tagit flytten hit på lite olika sätt.” Hon beskriver hur Nikita snabbt har integrerat sig i det svenska samhället och flyttat från en anpassningsklass till att nu studera tillsammans med svenska barn i samma klass.” Det är fantastiskt att se hur självsäker och bekväm han har blivit. Han älskar kulturen och naturen här, och han gillar hur lärarna på skolan respekterar barnens rättigheter. Ja, på det stora hela trivs han väldigt bra i sitt nya land”. Läs hela reportaget här.
Olena Lymanska berättar om livet som ensamstående mamma i Sverige
”Jag trivs och börjar känna mig mer hemma här”, säger Olena med ett stort leende. ”Människorna i Sverige är så vänliga”. Olena Lymanska är en av alla ukrainare som kom till Sverige när kriget bröt ut för drygt två år sedan. Som ensamstående förstagångsmamma är det inte helt lätt att navigera i sitt nya hemland, men Olena känner ändå att hon börjar landa mer och mer och tycker verkligen om att bo här. Läs hela reportaget här.