ሪፖርታጅ
Jag ser inga skillnader mellan ukrainare, svenskar eller folk från andra länder."
”Vi har alla samma önskan i livet, att leva ett tryggt och bra liv för oss själva och våra barn. Det är det viktigaste!” säger Tetyana Rudavina.
För knappt två månader sedan, i oktober, kom hon till Sverige från Ukraina tillsammans med sina två söner Tymofiy, 10 år, och Rodion, 5 år. Nu bor de i Järfälla, en ny plats i ett nytt land, långt från det som en gång var deras vardag.
”Man känner sig så vilsen i början. Det är svårt att förstå hur allt fungerar och vad man ska göra härnäst”, berättar Tetyana och beskriver den första tiden som en prövning.
Att bygga upp ett nytt liv i ett land där språket och systemen är nya är ingen enkel resa. Men med små steg framåt ser Tetyana en ljusare framtid för sig och sina barn.
Jag älskar att vara med mina barn, att spendera mycket tid med dem".
James är en engagerad pappa till fem barn som vill ge sina barn den trygghet och kärlek han själv saknade som barn. James är född i Sydsudan men tillbringade stora delar av sitt liv i flyktingläger i Uganda, där familjen hamnade på grund av kriget. Han berättar om hur viktigt det är för honom att tillbringa tid med sina barn och delta i deras vardag.
Han märker tydliga skillnader i hur pappor är med sina barn här, jämfört med i sitt hemland Sydsudan.
”Här ska man till exempel gå med sitt barn till skolan och hämta dem. Så är det inte i mitt hemland. Det var svårt i början, men nu har det blivit normalt. Jag ser många pappor som leker med sina barn, fikar och är på lekplatser”.
James berättar att han och hans fru inte bara delar ansvaret för barnen, de delar hushålls- sysslorna också. Så gjorde de redan i Uganda, där de bodde som flyktingar. De bestämde sig tidigt för att jobba tillsammans. Motivationen att vara en närvarande pappa kommer från hans egna erfarenheter av sin far, som var en frånvarande förälder som knappt hade med barnen att göra alls.
”Det är viktigt att vi jobbar tillsammans för att bygga en familj där alla kan växa och där det finns kärlek. Mamma och pappa är båda ansvariga för barnens liv.” Läs hela reportaget här:
Vi kände oss som om vi hade landat på en annan planet"
När Larysa Serhieieva och hennes familj anlände till Sverige i höstas, för knappt två månader sedan, var allt nytt och överväldigande. De lämnade kriget och oroligheterna i Ukraina bakom sig och sitt hem i Izmail, en stad i Odessa-regionen, för att börja om i ett land där de varken kan språket eller känner till vardagen. ”Vi visste ingenting om Sverige, och jag förstod snabbt att min engelska inte räcker här,” säger Larysa, 43, med ett skratt.
Med sin yngsta dotter och make försöker hon nu hitta fotfästet i den svenska tillvaron. ”Min äldre dotter är i Polen, och vi tre tog oss till Sverige. Vi kände oss väldigt vilsna i början,” berättar hon. Det var via Migrationsverket som Larysa fick höra om Svenska med baby. En ukrainsk kvinna delade en Telegramkanal, och efter att ha börjat gå till träffarna känner hon sig alltmer hemma. ”Vi blev välkomnade direkt, och även om vi inte pratar svenska översätts allt för oss. Det känns som ett viktigt första steg,” säger hon..
ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።
Jag vill ge min dotter trygghet och frihet"
Efter två år i krigets Ukraina tog Olekandra Stepanenko, 31, ett av sitt livs svåraste beslut. Hon lämnade sitt hem och sitt arbete för att börja om i Sverige – höggravid och på jakt efter säkerhet. Nu, med sin tre månader gamla dotter Sofia, ser hon tillbaka på resan som förändrade allt.
När Olexandra anlände till Sverige i maj 2024 var hon gravid i sjunde månaden. Med ett krig i ryggen klev hon av planet med en enda tanke: att ge sitt barn ett bättre liv.
”Jag ville ha ett normalt och tryggt liv. När jag blev gravid förstod jag att det var dags att lämna,” säger hon.
Hemma i Kharkiv hade hon tjänstgjort i de ukrainska väpnade styrkorna sedan 2020. Först under den gemensamma insatsstyrkan, senare som soldat vid frontlinjen i Donetsk och Kharkiv oblast. När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion 2022 blev vardagen i uniform intensiv.
”Jag är stolt över att jag gjorde min del, men när jag väntade barn var det dags att tänka om. Jag ville ge min dotter något annat, ett tryggt liv där vi inte behöver vara rädda.”
Läs hela reportaget här:
Jämställda föräldrar, jämställt arbetsliv."
Det finns många goda skäl att stärka pappans roll som en närvarande och ansvarstagande part i familjen. Lina Stenberg, debattör och initiativtagare till Jämställdhetsinstitutet, berättar om hur kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden påverkas.
Att stärka pappans roll som en aktiv och närvarande del i familjen är avgörande, inte bara för barnens välmående utan också för att frigöra tid och utrymme för kvinnor möjligheter och utveckling på arbetsmarknaden. När pappor tar större ansvar för barnen och hemmet ökar mammors möjligheter på arbetsmarknaden, vilket i sin tur minskar den ekonomiska ojämställdheten mellan könen.
ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።
Allt handlar om framtiden för barnen.”
Att komma till ett nytt land som nybliven pappa är en stor utmaning. Sayed Mohammad Jalil, samordnare för Svenska med babys pappaverksamhet, arbetar för att skapa en ovärderlig gemenskap där utmaningar och glädjeämnen, allt för barnens framtid.
”Vi har så många fina bevis på att vårt arbete är viktigt”, säger Sayed Mohammad Jalil, samordnare för Svenska med babys pappaverksamhet. ”Möjligheten att träffa andra pappor och prata om funderingar, utmaningar och glädjeämnen är ovärderlig.”
Som samordnare för pappaverksamheten på Svenska med baby arbetar Sayed dagligen med att stötta andra pappor i deras föräldraskap. Men hans egna resa började långt från Sveriges gränser.
“Jag kommer från Afghanistan och kom till Sverige 2018. Min fru var gravid och hon kom hit före mig. När jag anlände var vår son redan två år gammal. Senare kom även vår dotter.”
ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።
Jag valde inte uppdraget, det kom till mig."
Att bli volontär för Svenska med babys projekt Tre generationer möts skedde genom en lycklig slump.
”Jag blev erbjuden att bli frivillig, tänkte till en stund och tackade ja. Uppdraget lockade mig och jag tog den utsträckta handen. Mitt motto har alltid varit att finnas till för medmänniskan,” säger Ursula Sundström. Denna inställning har präglat hennes liv, både som barnsköterska, genom vilket hon har arbetat på flera utlandsuppdrag, och i hennes engagemang att stötta andra medmänniskor.
Som nybliven volontär i höst beskriver Ursula sin roll som att ta sina första steg i något spännande och betydelsefullt.
”Jag har ännu inte prövat mina vingar, då jag är nybliven volontär i höst. Än så länge har jag inte behövt ta eget ansvar, men ’lyssnar in’ och lär mig genom att vara aktiv och delta på träffarna.” Hon uppskattar att få tid att växa in i uppgiften som gruppledare, något som ger henne både glädje och trygghet. ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።
Det är vi pappor och en kopp kaffe!"
“Det bästa med pappaträffarna är att få träffa människor från olika kulturer och få kliva ur sin egen bubbla”, säger Nils Mattsson.
”Jag började gå hit när jag var föräldraledig med min son Josef”, berättar Nils. ”Träffarna gav oss en helgaktivitet som vi kunde göra tillsammans. Sedan var steget inte långt till att bli volontär. Här kan vi diskutera allt från sömnbrist till skärmtid på ett avslappnat sätt.”
ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።
Det behövs mer kunskap om pappors betydelse.”
Barn med engagerade pappor utvecklar bättre språk, färre beteendeproblem och starkare emotionell självreglering. Trots detta riktas vårdens information och stöd oftast mot mamman, och pappans avgörande roll förbises. Möt Anna Sarkadi som bland annat forskar om pappans roll.
Pappans roll i barnets liv har under de senaste decennierna fått allt större uppmärksamhet inom forskningen. Anna Sarkadi är professor i socialmedicin vid Uppsala universitet och medlem i forskargruppen CHAP, Child Health and Parenting. Hennes forskning fokuserar på föräldraskapets betydelse för barns hälsa och utveckling. Hon har genom sina studier belyst hur viktig pappans närvaro och engagemang är för barnets kognitiva och emotionella utveckling. Så pass viktigt att Sarkadi tycker att det är märkligt att det inte görs större satsningar för att inkludera papporna mer i föräldraskapet. ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።
Möt Haris Agic. Fil dr i socialantropologi, en eftertraktad talare, debattör, låtskrivare och artist
“Jag brukar säga att mångfald är ett faktum – alltså inget som vi egentligen kan diskutera, vara för eller emot. Mångfald bara är. Vi människor är olika. End of story.”
Möt Haris Agic. Fil dr i socialantropologi, en eftertraktad talare, debattör, låtskrivare och artist.
“Jag syftar inte alls på de biologiska skillnaderna, eftersom de är så små och obetydliga att det är antiintellektuellt att överhuvudtaget prata om dem. Biologin kan påverka sådant som syns utåt som exempelvis hudpigment eller hårfärg och -struktur/kvalitet och liknande, men den har ingenting att göra med hurdana olika folkslag är. Så det jag syftar på när jag pratar om att vi människor är olika är att vi är kvalitativt olika. Vi har olika erfarenheter, förståelsehorisonter, vanor, traditioner och så vidare. Att eftersträva någon slags homogenitet i samhället i termer av vilka vi är, det är ren och skär utopi. Däremot, någonting vi kan och bör göra är att eftersträva mångfald i samhällets alla rum och arenor. Alltså att skapa en representation där samhällets obestridliga mångfald också speglas i alla våra organisationer, inte minst i olika ledningsgrupper och styrelser. Detta är dock ofta lättare sagt än gjort. Varför? Anledningen är de maktstrukturer som samhällen generellt sett är uppbyggda kring. Vad gäller Sverige och den övriga euroamerikanska världen handlar det i synnerhet om vithetsnormen som den dominerande maktstrukturen.” ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።
Från Kiev till Stockholm
Vi blev så varmt välkomnade och stöttade av så många svenskar när vi flydde hit efter Rysslands invasion av vårt hemland. Det betydde enormt mycket för oss när hela livet kändes alldeles upp och ner!” berättar Mariia Kuznetsova med en rörd ton. Hon bor i Stockholm tillsammans med sina två döttrar, som nu är 18 och 10 år gamla, samt den tredje dottern som föddes i Sverige för 11 månader sedan.
ኣብታ ዝነብሩላ ዝነበሩ ኪየቭ፡ ማሪያ ንነዊሕ ዓመታት ናይ ገዛእ ርእሳ ናይ ቤት መግቢ ንግዲ ትመርሕ ነበረት፡ እዚ ድማ ሓደ ካብቲ ክገድፍዎ ዝነበሮም ብዙሕ ነገራት እዩ። ኣብቲ ሓድሽ ህይወት ምዕላብ ንመላእ ስድራቤት በዳሂ ኮይኑ ጸኒሑ እዩ። ከም ንኣብነት ሓድሽ ቋንቋ ክትመሃር ምግዳድ። ንሳቶም ግን ኣበርቲዖም ሰሪሖምሉ እዮም፣ ማሪያ ድማ ብዛዕባ እቲ ኣብታ ስድራቤት ዘሎ ዝተፈላለየ ክእለት ቋንቋ ትዛረብ። እታ ሕጂ ኣብ ካልኣይ ደረጃ ትመሃር ዘላ ቦኽሪ ጓል፡ እታ ብቋንቋ ሽወደን ዝያዳ እትጥዕምን ስሉጥ ትዛረብን እያ። እታ ማእከላይ ጓል ብእንግሊዝኛ ብዝበለጸ ትረዳዳእ ግን ከኣ ቋንቋ ሽወደን ትርዳእ፡ እታ ንእሽቶ ጓላ ድማ ገና ምዝራብ ጀሚራ፡ በቲ ናብቲ ክፉት ቅድመ ትምህርቲ ብዝገብሮ ምብጻሕ ድማ ሓደስቲ ቃላት ሽወደን ትመሃር ኣላ።
ማሪያ ፍሽኽ እናበለት፡ “ን‘ባብለርስ’ ትፈትዎምን ትመስሎምን እያ፡ እዚ ድማ ኣዝዩ ምቁር’ዩ” ትብል። ንባዕላ ስርሓ ዓቢ ኣካል መስርሕ ትምህርቲ ቋንቋ ኮይኑዋ እዩ።
"ኣብ ስራሕ ምስ መሳርሕተይ ብምዝርራብ ብዙሕ ናይ ቋንቋ ልምምድ እረክብ" ትውስኽ። ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።
Från Ukraina till Sverige: Alyas berättelse om flykten och livet i ett nytt land
“Att tvingas fly från sitt hemland och lämna den större delen av sin familj är väldigt smärtsamt, men jag är tacksam gentemot Sverige för möjligheten att leva i trygghet med min dotter.”
Alya, eller Alevtyna Hryshyna som hennes fullständiga namn lyder, kom till Sverige i april 2022 med sin femåriga dotter. De flydde från sitt hem i Pokrovsk, Ukraina, när Ryssland invaderade landet. Kvar fanns sonen, mannen, katten och hunden. Familjen. Alla de som är närmast Alyas hjärta. “Den första tiden i Sverige var svår för min dotter. Hon vägrade först att gå till förskolan, eftersom ingen där kunde förstå henne. Vi hade dock tur och lärde känna en underbar svensk familj som gjorde allt för att hjälpa oss att anpassa oss till den nya miljön.” Nu är Alyas dotter sju år, hon går i den vanliga svenska skolan och har såväl svenska som ukrainska vänner. ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።.
PappaPappaDöttrar berättar om Boken till pappa
Möt Andreas, vår nya pappa-ambassadör i Vällingby
”Att samla pappor och skapa ett gemensamt forum där man kan diskutera och utforska rollen som pappa och allt vad det innebär är för mig superviktigt! Men det är också viktigt med en plats där vi pappor kan umgås och ha roligt tillsammans med våra barn”, säger Andreas, Svenska med babys nya pappa-ambassadör, samtidigt som han plockar upp sin sju månader gamla son Hannes i famnen.
Andreas saknade också samtal med andra pappor. Från egen erfarenhet vet han att pappornas samtal om föräldraskapet ofta skiljer sig från de som mammor har. Genom att bara samla pappor, skapas en miljö där man kan prata öppet och dela sina tankar på ett annat sätt. ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።.
En ukrainsk barnfamiljs anpassning till Sverige
”Jag känner mig hemma här i Sverige och älskar svenskarnas fria förhållningssätt till naturen och kulturen. Att ta långa promenader i skogen, cykla och besöka simhallen är några av mina favoritsysselsättningar,” Tetiana Hrebeniuk, är mamma till två söner, Nikita, 12 år, och Svyatoslav, 5 år, berättar om sin familjs anpassning till livet i Sverige efter deras flykt från kriget i Ukraina för över två år sedan.
”Vi har gjort vårt bästa för att hitta vår plats här i Sverige. Men barnen har tagit flytten hit på lite olika sätt.” Hon beskriver hur Nikita snabbt har integrerat sig i det svenska samhället och flyttat från en anpassningsklass till att nu studera tillsammans med svenska barn i samma klass.” Det är fantastiskt att se hur självsäker och bekväm han har blivit. Han älskar kulturen och naturen här, och han gillar hur lärarna på skolan respekterar barnens rättigheter. Ja, på det stora hela trivs han väldigt bra i sitt nya land”. ምሉእ ጸብጻብ ኣብዚ ኣንብቡ።.
Olena Lymanska berättar om livet som ensamstående mamma i Sverige
”Jag trivs och börjar känna mig mer hemma här”, säger Olena med ett stort leende. ”Människorna i Sverige är så vänliga”. Olena Lymanska är en av alla ukrainare som kom till Sverige när kriget bröt ut för drygt två år sedan. Som ensamstående förstagångsmamma är det inte helt lätt att navigera i sitt nya hemland, men Olena känner ändå att hon börjar landa mer och mer och tycker verkligen om att bo här. Läs hela reportaget här.
TI 
SE 
EN 
AR 
FA_IR 
FA 
UK 
SO 
TR