“Att tvingas fly från sitt hemland och lämna den större delen av sin familj är väldigt smärtsamt, men jag är tacksam gentemot Sverige för möjligheten att leva i trygghet med min dotter.”
Alya, eller Alevtyna Hryshyna som hennes fullständiga namn lyder, kom till Sverige i april 2022 med sin femåriga dotter. De flydde från sitt hem i Pokrovsk, Ukraina, när Ryssland invaderade landet. Kvar fanns sonen, mannen, katten och hunden. Familjen. Alla de som är närmast Alyas hjärta. “Den första tiden i Sverige var svår för min dotter. Hon vägrade först att gå till förskolan, eftersom ingen där kunde förstå henne. Vi hade dock tur och lärde känna en underbar svensk familj som gjorde allt för att hjälpa oss att anpassa oss till den nya miljön.” Nu är Alyas dotter sju år, hon går i den vanliga svenska skolan och har såväl svenska som ukrainska vänner.
Alya själv går på SFI och även om språket är svårare för henne än för hennes dotter, vet hon att det är nyckeln till samhället och arbetsmarknaden. “Kan man inte det blir minsta sak ett problem, som ett telefonsamtal från en lärare eller från vårdcentralen.” Alya känner många som arbetar utan att kunna svenska, men i de allra flesta fall är det oregelbundna arbeten, utan fasta scheman. Har man barn är det närapå en omöjlighet. Hennes främsta mål är just därför att så snabbt som möjligt lära sig svenska.
Att klara sig ekonomiskt är en utmaning. Alya och hennes dotter får 3200 kronor sammanlagt per månad. Det ska räcka till mat, kläder, hygienprodukter, resor, nöjen. Nöjen är det förstås aldrig tal om. Den lilla summan de får räcker inte ens till det mest nödvändiga. Utan hjälp från folk runt omkring dem hade det inte gått.
Svensk Solidaritet och Vänlighet
“Jag är imponerad över det svenska folkets lyhördhet och vänlighet, de tycks alltid glada att hjälpa till. Även församlingarna och ideella organisationer hjälper till mycket. Och kollektivtrafiken i Stockholm är fantastisk, att den är gratis för oss är nog den viktigaste hjälpen här.”
Det är, trots många svårigheter för henne själv, mycket som Alya imponeras av i Sverige. Inte minst svenskarnas inställning till barn. Hon förundras över hur mycket tid såväl mammor som pappor spenderar tillsammans med sina barn. “Och den där vanan som svenska föräldrar tycks ha, att de alltid ler när man pratar med dem! Om jag är ledsen kan jag bara gå ut på stan, oftast till en lekplats, och ladda energi från alla leenden runt om mig.”
Men när hon är riktigt bedrövad, upprörd och mår dåligt över det som händer i hemlandet, är det förstås omöjligt att se något vackert eller bra. Då är allt grått eller svart. Det är då Alya är extra tacksam över de organisationer som finns.“Särskilt de organisationer som inte bara hjälper till med kläder och andra materiella saker, utan de som också hjälper till med att försöka förbättra ens mående, som Svenska med baby.”
Första gången hon kom i kontakt med Svenska med baby var på ett disco för barn i närheten av där de bor. Efter det började hon följa organisationen på sociala medier.
“Jag och min dotter har gått på workshops för psykologiskt välbefinnande, på helgaktiviteter med pyssel och spel, på workshops med olika företag, till badhuset. Det viktigaste för mig som mamma är att mitt barn kan följa med på alla evenemang. Vi kommer att fortsätta gå på föreningens aktiviteter, det ger positiv energi. Och jag vill verkligen få mer värme i själen, så att jag i min tur kan föra den vidare till varenda ukrainare i dessa svåra tider.”