“Den här typ av verksamhet är viktig för att visa ukrainska flyktingar att de inte är ensamma”.

Mitt namn är Olga Biesha och jag kommer från Horlivka i Donbass regionen i Ukraina.  Jag är 28 år och gillar att läsa, resa och att ta hand om mitt husdjur. Jag kom till Sverige i april tillsammans med min katt efter att kriget bröt ut i Ukraina och nu bor jag norr om Stockholm tillsammans med en vän och hennes familj. 

“Jag var flykting i mitt eget land”

För mig startade kriget 2014, när jag bodde i min hemstad Horlivka. Jag var 20 år och bodde hemma med mina föräldrar och studerade på universitetet. Vår stad blev ockuperad och är fortfarande ockuperad av ryska militärer. Universitetet jag studerade vid blev tvunget att flytta till en närliggande stad i Ukraina. Min familj kunde inte flytta eftersom min farfar var sjuk och hade svårt att röra sig. Så jag studerade under veckan, gick över ”gränsen” och hjälpte min familj under helgen. Efter avslutade studier och min farfars bortgång flyttade jag ensam till Kiev eftersom min familj inte kunde lämna vår stad. 

I Kiev jobbade jag på en skola som franskalärare på lågstadiet vilket gav mig möjligheten att delta i ett au pair program och jag bodde då Frankrike i några år.

2019 återvände jag till Ukraina. Mitt mål med att flytta tillbaka var att hjälpa min familj att komma till Kiev och bo tillsammans i samma land och i samma stad. Vi lyckades med det och jag var så glad och njöt så mycket av deras närvaro och att vi återigen var tillsammans.

Men allt förändrades fort den 24 februari 2022 när kriget började, och för oss var det det andra krigsutbrottet. Ännu en gång levde vi i skräck under missiler, larm och rädsla för framtiden. 

Först trodde jag att jag skulle kunna stanna kvar i Kiev. Men det gick inte. I april lämnade jag Ukraina och kom med min katt till Sverige. Här bor jag med min vän och hennes familj. Min mamma vägrade lämna Ukraina, hon ville inte fly en andra gång. Så här är jag ensam och börjar om på nytt ännu en gång på en ny plats.

Efter några månader i Sverige kom jag kontakt med Svenska med baby då jag deltog på en träff med andra från Ukraina. Nu är jag anställd som samordnare och tillsammans med min kollega Liza, som också är från Ukraina, kommer jag att organisera mötesplatser för ukrainare som flytt till Sverige. På våra träffar kan vi träffa andra, dela våra erfarenheter, dela användbar information om livet som ny i Sverige, träna svenska, göra olika intressanta aktiviteter med barnen och så klart fika tillsammans.

Jag tycker att den här typen av verksamhet är viktiga för att stärka ukrainska flyktingar och visa att vi, (eftersom jag är en del av den här gruppen) inte är ensamma. Att det finns andra ukrainare här som har varit med om liknande situationer och som gärna delar sina erfarenheter. Det finns folk i Sverige som bryr sig om oss. 

Därför ser jag verkligen fram emot mitt jobb med ukrainska flyktingar, för att hjälpa och bidra till att alla får ett bra mottagande.

Pin It on Pinterest

Share This