”Vi blev så varmt välkomnade och stöttade av så många svenskar när vi flydde hit efter Rysslands invasion av vårt hemland. Det betydde enormt mycket för oss när hela livet kändes alldeles upp och ner!” berättar Mariia Kuznetsova med en rörd ton. Hon bor i Stockholm tillsammans med sina två döttrar, som nu är 18 och 10 år gamla, samt den tredje dottern som föddes i Sverige för 11 månader sedan.
I Kiev, där de tidigare bodde, drev Mariia sitt eget restaurangföretag under många år, en av många saker som de fick lämna bakom sig. Att landa i den nya tillvaron har varit utmanande för hela familjen. Som till exempel att behöva lära sig ett nytt språk. Men de har arbetat hårt med det, och Mariia berättar om de olika språkkunskaperna i familjen. Den äldsta dottern, som nu går på gymnasiet, är den som är mest bekväm med svenska och pratar flytande. Mellandottern kommunicerar bättre på engelska men förstår svenska, medan hennes yngsta dotter precis har börjat prata, och lär sig nya svenska ord genom besöken på öppna förskolan.
”Hon älskar ’Babblarna’ och imiterar dem, vilket är så gulligt,” säger Mariia med ett leende. För henne själv har hennes arbete varit en stor del av språkinlärningsprocessen.
”Jag får mycket språkträning genom att prata med kollegorna på jobbet,” tillägger hon.
Utmaningar i den nya tillvaron
Trots att vardagen i Sverige har sina utmaningar, nämner Mariia direkt avsaknaden av ett personnummer som en av de allra största.
”Det är något som alla ukrainare kämpar med,” förklarar hon, ”och det gör vardagen väldigt svår och komplicerad.” Utan ett personnummer kan man till exempel inte få tillgång till Bank ID, vara föräldraledig eller hantera digitala betalningar, vilket är så vanligt i Sverige. För att få råd och tips från andra landsmän att klara av alla utmaningar i ett nytt land, är Mariia aktiv i olika ukrainska nätverk på sociala medier. Där delar de med sig av erfarenheter, kontakter och ger och tar emot stöd från andra i samma situation.
Mariia och barnen försöker anpassa sig till det svenska samhället samtidigt som de bevarar sina ukrainska rötter.
”Vi vill verkligen försöka anpassa oss till svenska seder och traditioner,” säger hon. ”För mig handlar det mycket om att hjälpa barnen att skapa en bra balans mellan att ta sig an det nya livet här i Sverige, samtidigt som vi behåller våra ukrainska rötter.”
Vänskap och stöd
Hon ser, trots vissa svårigheter, ljust på sin tid i Sverige och säger att det bästa som definitivt har hänt henne här, var när hennes yngsta dotter föddes.
”Jag fick så mycket fin stöttning från vården och myndigheterna,” säger hon tacksamt. Hon upplever dock att det är lite svårt att skaffa nya vänner bland svenskarna. En riktigt nära vän har hon ändå fått i Kristina, en svensk kvinna som har stöttat henne och familjen sedan deras ankomst.
”Kristina är till och med min yngsta dotters gudmor nu,” berättar Mariia stolt. ”Sen har jag min syster, som också bor här i Sverige. Hon är min stora stöttepelare och bästa vän.”
Hon beskriver hur gemenskapen på Svenska med babys träffar har varit ovärderlig för henne, och berättar om den familjära stämningen mellan deltagarna och hur alla ställer upp för varandra.”Träffarna har varit så välordnade med superroliga aktiviteter för mig och barnen, och seminarier som har gett mig massa nya insikter. Det är verkligen synd att projektet snart tar slut, men jag kommer att hålla kontakten med flera även efteråt, då vi har blivit nära vänner!” avslutar Mariia med ett stort leende.